26 februari 2006

Jag kan konsten att förlora ...

.. och det kan Anders Södergren också.
Södergren blev sexa.
Efter en spurtuppgörelse ...
Jag står fast vid min åsikt.
Femmilar ska köras som på Sixten Jernbergs tid.
Klassiska gamla femmilen.
Ingen masstart.
Ingen skating.
Då är det femmil!
Sprintdistanser ska avgöras i spurten.
Men inte en OS-femmil.

Andra bloggar om: , , , , ,

5 kommentarer:

  1. Håller med. Det här var nog den enda 5-mil jag jäspat mig igenom. Urtrist och orättvist. Ingen kamp.

    SvaraRadera
  2. Gud så trist det var. Till och med Vasaloppet brukar ju vara större underhållning.

    SvaraRadera
  3. mina herrar:
    Vi är överens.
    Detta var det jag menade.
    Vasaloppet är nio mil.
    Men en femmil är bara femmil och ska det bli OS-grenen där vi sållar pjäxora från skidorna måste det åkas på det klassiska sättet.
    Dagens skidåkare är för bra tränade för att skäjta sig fram i endast fem mil!

    SvaraRadera
  4. Josephzohn: Haha! Jag åkte Vasaloppet en gång. Efter fem mil var jag helt totalt slut. De sista fyra milen åkte jag på bara ren vilja. Å andra sidan var jag inte så tränad som Södergren och c:o. Jag hade åkt c:a tre mil sammanlagt under vintern före Vasaloppet...

    SvaraRadera
  5. mr p:
    Ja men det är ju det som dom också ska vara ... helt slut!
    Men med masstart och "endast" fem mils åkning, blir det bevakningsåkning.

    SvaraRadera