Ä bar å bit ihop ...

Jag vet att det är idiotiskt.
Inget som hjärtdoktorn ordinerar.
Eller.
Det kanske bara är en Klintbergare.
Är det farligt att motionera bakfull?
Vet inte.
Men.
Ågren sa ja ...
Och.
Husläkarn är ledig.
Så.
Då så.
Sagt och gjort.
Kanalen runt.
Första biten ...
Från Stadion till Gärdet kan bara summeras som tung.
Mycket tung :-)
Men vid värdshuset ...
Då dök den upp.
Framför mig ...
Helt plötsligt.
En av de vackraste bakdelar jag sett.
Nu fick jag dubbel anledning till att sakta ner liteeeee
Så där sprang vi hon och jag.
Hon inte medveten om mig.
Men jag, jag klart medveten!
Nåväl.
Vi följde samma stigar fram till Djurgårdsbrunnsbron.
Där skiljdes vi åt, tyvärr.
Mina lätta steg kändes åter tyngre.
Tungt, tungt ...
Så ser jag den då äntligen.
Precis innan jag viker upp vid det gamla Mozartcafeet.
Då ser jag den.
Långt där borta.
Strandvägen.
Vägen som jag både älskar och hatar.
Jag bara älskar den som motionär.
Men hatar vad den står för ...
Nåväl.
När jag ser den.
Vet jag.
Nu är det inte långt kvar.
Återstår bara defilering!
Nu känns alla steg som njutningar.
Shit.
I did it.
I did it agäjn!

Andra bloggar om: djurgårdsbrunnskanalen, djurgården, stockholm, morgonmotion