"Den som kommer till mig, honom ska jag sannerligen inte kasta ut", så sa han han Johannes, det finns det skrivet i Joh.6:37.
Men om han den gamle Johannes far med sanning eller inte det fick jag inte veta idag?? För för oss var alla portar stängda. Dom var stängda när vi kom och inte öppnades dom under tiden vi var där heller. Vi kom inte ens in och då är det ju svårt att bli utslängd. Eller??
Idag var dagen från början inställt på Vimmerby. Dags för den årliga resan till
"Astrid Lindgrens Värld". Men regnet. Ständigt detta regn. Regnet gjorde att leken bland dom små husen i gränderna inte kändes speciellt lockande. Vad göra?
Njudungskyrkorna,
sa den gamle . Njudungskyrkorna, sa Bull. Njudungskyrkorna, sa Bill.
Hrmf??
Är dom öppna då?? Jo det skulle dom vara var beskedet från en av de berörda pastorsexpeditionerna. Okej, då kör vi!
Men. Så var inte fallet. Så var absolut inte fallet. Dom var inte alls öppna!! Det blev mest ett gäng vandringar på blöta kyrkogårdar och dagen var till en början oerhört takmålningslös ...
Vid Hjärtlanda kändes måttet rågat. Här hade dom helt enkelt murat igen hela porten. Snacka om att känna sig oinsläppt!
Men till slut kom vi till Vallsjö g:a och där, där lyste lampan grönt, där fick vi komma in ...
Andra bloggar om:
kyrkor,
vetlanda,
kuriosa
