Men nu är det inte denna lilla rara kamp som detta inlägg ska handla om. Nej nu är det en annan tvist det gäller. Nu är det Cederholm vs Kylin som gäller!!
Var det verkligen Stig Cederholm som hittade på Åsa-Nisse? Eller är det egentligen en överläkare vid namn Eskil Kylin som har ska ha kredit för att ha "hittat" på Åsa-Nisse?I det senaste numret av "Tystnad - Tagning!", Salems filmstudios medlemstidning, finns del 1 av artikelserien "Åsa-Nisse och den stora kalabaliken" skriven av Martin Kristenson.
Denna den första delen handlar mest om just Stig Cederholm och det visar sig att han Cederholm verkar ha levt ett liv relativt långt från sanningen om sanningen ska fram och det ska den ju!!
Sanningen är nog den att det var han Cederholm som gjorde han "Nisse på Åsen" känd, men att han Cederholm stulit/lånat en hel del från han Kylins verklighetsbaserade jakthistorier. Sanningen är att Stig Cederholms far ingick i ett jaktlag, som leddes av just han överläkaren Kylin.
"Femton år gammal följde jag min far och hans jaktkamrater ut i skogarna och då träffade vi på 'Nisse på Åsen' och hans glada gäng", berättade Stig Cederhom för Aftonbladet 1971.
Kylin gav redan 1934 under psedonymen "Erik på Moatorpet" ut novellsamlingen "Jaktberättelser framför törebrasan".
Men ingen kan ta ifrån han Cederholm att han sammanlagt totade ihop över 1 200 historier om Åsa-Nisse och att den första novellen publicerades i veckotidningen "Tidsfördrif" 1944.
Vem som egentligen är förlagan till Åsa-Nisse och om han verkligen levde i Knohult är inte heller det lättaste att reda ut så här sextio år efter debuten. "Uppgifterna varierar beroende på källa och i synnerhet Cederholms egna uttalande bör tas med en nypa salt." skriver Martin Kristensson.
Till Aftonbladet sa han Cederholm så här 1971
"Figurerna har jag hämtat direkt ur verkligheten, man levde så på 20- och 30-talet. Åsa-Nisses Eulalia hette Kristin i verkligheten. Hon nosade brännvin ssom en stövare och gömde alltid undan flaskorna för Åsa-Nisse!!!"
Sju år senare drog han samma historia i en radiointervju dock med en viktig skillnad. "Nu hette Åsa-Nisse hustru Eulalia!! Och nu var hon en snäll, men vass och dominerande kvinna."
En sak som är säker är att den första filmen med det korta namnet "Åsa-Nisse" och som hade premiär 1949 verkligen spelades in i Vetlanda och premiärvisades på stadens Saga-biograf.
Efter premiären bjöds det på supé på stadshotellet för speciellt inbjudna. Detta blev sen en tradition, först premiärvisning på Saga och sedan en festlig supé på hotellet!
Något som inte blev tradition var att Vetlanda-Posten eller andra filmkritiker lovordad filmerna, men "Postens" recension efter den första filmen bestod enbart av idel lovord.
Där inte bara skådespelare och regissör prisades, man framhöll också det fina fotot och de vackra sångnumren ...
Just recensioner av Åsa-Nisse-filmerna är klassiska. Både filmerna och han regissör Frisk brukade sågas rejält! Här några direkt från han Kristensson artikel.
"Om regissören ersatts av en korvgubbe och aktörerna av höns hade det tekniska resultatet blivit oförändrat; på hedersord" (Jurgen Schildt i Aftonbladet om Åsa-Nisse i agentform från 1967)
"Ursäkta, regissören Ragnar Frisk, men det betvivlas att du tagit om en enda scen" (Pelle Nyqvist i Expressen om Åsa-Nisse i rekordform från 1969)
"En utveckling märks: manusförfattarna har ryckt upp sig och börjat stjäla Gahlinhistorier" (Sam Weller i DN om Åsa-Nisse bland grevar och baroner, 1961)
"För detta måste vara den fulländat dåliga filmen. Längre kan inte en film komma utan att den upphör att existerar." (Hans-Erik Hjertén i Svd om Åsa-Nisse i agentform)
Mest berömd av alla recensioner skrevs 1956 av Alf Montén i Expressen om filmen Åsa-Nisse flyger i luften ... "Far i frid".
Återkommer ...
Andra bloggar om: åsa-nisse, vetlanda, knohult, film, stig cederholm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar