Målet var Lars Bohman.
Åke Pallarp och Petter Zennström.
Där Zennström helt klart berörde mig mer!
Helt klart ...
Sen hamnade jag på SPG och såg Helena Mutanens utställning.
Det är bara att konstatera.
Lars Bohmna var först.
Först med sin typiska utformning inne på galleriet.
Smala ingångar mellan rummen.
Men varför måste alla ta efter.
Varför inte hitta sin egna stil.
SPG var ännu ett i den långa raden som härmat.
Ska det vara så svårt att bli ett nytt Nationalgalleri???
Men Mutanen var väl värd att se ...
***
Alla bilderna Zennströms? Hursom helst, underbart grymgrymma!!!
SvaraRaderaSkulle kunna se hur många som helst...
Du vet hur det är, nu ska det vara smala ingångar...och glaskolosser, sen blir det nåt annat som ser likadant ut överallt.
Alla utom den röda gaveln!!
SvaraRaderaJa så är det kanske, men trist blir det!!
Gaveln avvek kraftigt från de övriga, därav undringen :-)
SvaraRaderaRedan i tidigt stadium avvek den och gick sin egen väg .. kanske på väg till gamla Gavlerinken??
SvaraRadera:-)
SvaraRadera