jag blev alltmera en igelkott.
Gott folk som klampar min väg förbi
de viskar ofta om hysteri.
Och några talar om stämning
och de moderna om hämning.
Gott folk må prata vad helst dom vill:
mig kryper ingen för nära till.
Jag har en fullgod repertoar
av tricks och konster till självförsvar.
Jag önskar inte bli biten
fast jag är konstig och liten.
Ja, konstig är jag till övermått
och en besynnerlig igelkott.
Ty dessa spjut som jag sträcker ut
har genomborrat mig själv förut.
– Så ber jag, vänligen, bara
gott folk att låta mig vara.
Nils Ferlin***
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar