Dagens Olsson

Klasshat.
Eller kanske klassförakt.
Ett klassförakt som vi svennar har möjlighet att välja.
För vi varken föraktar eller är rädda för de där invandrarna som jobbar. Vare sig det är i snabbköpskassan, på biblioteket eller polisen.
Det är inte dem vi är rädda för.
Det är inte de som går ut och gruppvåldtar.
Man lånar inte ut några Hce för att sen gå till badhuset och bete sig som en idiot.
Det gör man inte.

Det är de där utanföringarna vi räds.
Idag är de araber och tiggare.
Muslimer och pack.
De har varit både polacker och finnar.
Fattiglapparna.
Den farliga underklassen.
Usch för den!
När vi, som nu, hamnat i en situation där en ny, än undrare klass, kommit och liksom i en slags underlägesinflation knuffat upp folk ett snäpp och en kraft finns som skyller allt ont på dessa nyaste understa av oss, är det då konstigt att vi i någon slags penalistisk lättnad skyfflar vår rädsla på dem?
Världen brinner, städer raseras, haven och luften själv dör. Bankerna håvar in mångmiljarder.
Jorden dör.
Tiggarjävlar.
Skäggbarnajävlar!
Det är ert, deras- DERAS FEL!
Inte vårt.
Inte vårt som är högre upps fel.
Deras.
De där nere.
Sparka!
Slå!
Trampa! Stampa!

Nedåt!
Nedåt!
Hårt, hårt nedåt.
Så hårt som man bara kan stampa för att skaffa sig en stadig grund att stå på.
Stadig nog att de där ovan ska kunna se ner på oss och säga "Se, här har vi en stadig och rejäl underklass, en grund, vi skall vara stolta över.
Som ger stadga åt hela vårt samhälle."
För inte kan det väl vara så att den nya, välstampade, mänskliga armodsgrund har som enda syfte att bli ett stadigare fundament till det allt mer perverst rikt höga luftslott i från vilket ett litet fåtal står och skådar ut över en allt vidare horisont?
Inte kan det väl vara så att varenda en av våra tior vi lägger
i en tiggarmugg är liksom stulen från de som egentligen alltid varit ämnade att få den?
Bankerna.
De redan besuttna.
Och inte skulle väl dessa välbärgade och mäktiga skapa sig ett politiskt parti att pervertera självaste demokratins väsen?
Ett parti som får oss att trampa hårdare nedåt.
Ett parti vars enda uppgift är att skapa en än mer stabil grund till deras pyramid.

Nej, det låter ju orimligt.
Inte skulle väl någon vara beredd att sätta sin vanmakt i pant hos de som i all öppenhet ägnar sig åt att sko sig på andra. Som betalar skattemiljoner till den vars förtroende är förverkat.
Den som ljugit och bedragit.
Inte när man väl börjat stampa.
Inte när man ens anar att man är en del av grunden.
Då trampar man hårdare.
Hårdare.
Hårdare.
Man packar de svagare hårt.
De svagare.
De ännu svagare.
Pyramidens grund.
Man packar dem.
Lojalt.
Packet.

Olssons klotter 

Sen va det ju det där med luddet ...

***