Garbio med namn efter ...
Invigd 24 november 1928.
Sista rullen rullade 31 oktober 1984
Numera är det Folkoperan som tar ton i lokalen.
Rio
Lokalen på Hornsgatan 72 öppnades som biograf 24.11.1928, och upphörde med bioverksamheten 31.10.1984 då Folkoperan i stället flyttade in.
På tomten låg tidigare Maria saluhall. Då det blev svårt att få salustånden uthyrda överlät staden 1927 saluhallen till byggmästaren och biografägaren Johan A Bergendahl. Denne lät riva hallen och uppförde på tomten en bostadsfastighet med rena och vackra linjer. Den innehöll även en biograflokal och en restaurang.
Biografen, som fick namnet Rio, blev en av Stockholms största. För utformningen svarade arkitekten Gunnar Morssing. Rio fick en elegant entré med en portal som strålade av ljus och bars upp av pelare. Hallen innanför entrén var hållen i ljusgrått och den stora foajén där innanför gick i rosa och koboltblått. Rios salong, som var 25 meter lång och 18 meter bred, utrustades med stor läktare. Denna var dock inte så långt framdragen som på Göta Lejon och China, vilka båda tillkom samma år som Rio. I stället var Rios läktare uppdelad i olika plan, två högre plan i fonden och ett lägre på sidorna. Sidoläktarna avgränsades av två halvrunda loger på ömse sidor om fondläktaren. Antalet platser var 1 002, varav 665 på parkett och 337 på läktaren. Salongens väggar var målade i en lätt orangeröd grundfärg med ornament i guld. Taket var ljusgrått. Stolarna av betsad björk var klädda med ljusgrå sammet. Dörrarna till salongen var av ek. Förutom indirekt belysning i taket fanns rader av ljuskupoler i sidogångarna. Den yttre sidenridån var diskret guldfärgad. Innanför den fanns en grå sammetsridå. Rio var även förberedd för att kunna användas som teater. Orkesterdiket var anpassat för stor orkester om 12-15 man. Under stumfilmstiden leddes orkestern av kapellmästaren Eric Ulke. Tekniskt sett hade Rio en avancerad utrustning med fyra projektorer i maskinrummet.
Garbio
John A Bergendahl sålde sin biografrörelse 1929 och Rio övertogs då av SF. 1933 utlyste SF en tävling om nytt biografnamn. Anledningen var namnlikheten med de många Ri-biograferna. I tävlingen segrade namnet Garbio, en hyllning till Greta Garbo. Entrén fick vid den här tiden ändrat utseende. Portalen gjordes om genom att den byggdes upp till en biografbaldakin med SF-märket i mitten och biografnamnet på ömse sidor. Under denna återkom biografnamnet placerat på väggen i stora bokstäver.
Ricardo
Garbio fungerade som ”stadsdelsbiograf” för västra Södermalm. Den drevs av SF till våren 1959. Lokalen övertogs därefter av Riteatrarna. Efter ombyggnad öppnades den samma höst under namnet Ricardo. Vid ombyggnaden fick entrén en mycket hög och kraftigt svängd baldakin med neondekor. I entréhallen målades det mesta av den ursprungliga dekoren över med rödfärg. Väggarna i salongen fick röda tapeter, taket sänktes och målades mörkblått. Den bakre väggen flyttades framåt för att ge plats åt ett större maskinrum. De nya fåtöljerna gick i vinrött. Antalet platser minskades till 727.
Riteatrarna lanserade Ricardo som premiärbiograf. Vissa sampremiärer ägde också rum med de ordinarie premiärbiograferna i city. I huvudsak förblev dock Ricardo en ”stadsdelsbiograf”. Riteatrarna övertogs 1983 av Europa Film, som i sin tur övertogs av SF året därpå. Det stod då klart att SF ännu en gång skulle lägga ned biografen. Hösten 1984 visades den sista filmen. En hamburgerkedja var då spekulant på lokalen. Men denna kunde räddas till ett bättre öde genom att Folkoperan, som blivit husvill, sökte ny lokal.
***
Visst är det en härlig bild, den hade du inte va´?
SvaraRaderaNej men det finns ute på det så kallade netet, och i lågupplöst variant :)!
SvaraRadera