Nyligen skrev jag om ett för mig tidigare helt okänt djur, som jag egentligen fastnade för på grund av dess vackra namn, urskogslöparen. Idag är det dags att presentera en annan "urskogslöpare". Ett kattdjur, som går på räls, inte i urskog kanske, men väl i naturen kring Uppsala. Det är 33 km smalspårsjärnväg mellan cyklarnas stad och slutstationen Faringe. En museijärnväg med namnet Lennakatten. 
När man kommer in till Uppsala C, måste man passera över spårområdet för att hitta Uppsala Ö och det är inte så enkelt som det låter. Uppsala Ö är nämligen en av de minsta och mest anskrämliga stationsbyggnader som setts i vårt avlånga rälsland. Det är antagligen en gammal arbetarbarack, som man målat i linjens glada gula och gröna färger. Klart! Nu har vi en station. Finns det nån som vill jobba som Stationsvakt?
Mitt mål idag var att endast åka med till Marielund, en resa som tar en knapp halvtimme med motorvagn. Varför då kliva av i Marielund, mitt i skogen? Ja inte är det för beskåda flaggstången där Ida hängde och slängde, för det är ett annat Mariannelund det. Nej, här kliver man av enkom därför att här mötas de två. Just vid denna station möter rälsbussen ångloket, som har avgått från Faringe. Här finns ett utmärkt tillfälle, att filma det gamla stånkande ångloket, när det så vackert dyker upp i skogskanten och har man som idag, tur med vädret, då är lyckan total.
Efter det att ångloket fyllt på med vatten, fått lite olja insprutat här och var, då kliver man ombord på det tågsetet och är efter en rykande och ångdoftande halvtimmesfärd tillbaka i Uppsala. Om man nu inte vill se slottet, domkyrkan, konstnären Hjorts hem eller han den andra kända kattens museum, är det bara att sätta sig på ett något modernare tåg tillbaka till hufvudstaden.
Denna museijärnväg har självklart en egen sida Upsala - Lenna Jernväg
***
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar