07 april 2010

Dagens Slottskonst

En kunglighet?
Bernadotte??
Vet inte, men den sitter i alla fall på en slottsvägg!



***

12 kommentarer:

  1. Alltid allting i betraktarens öga :)!
    Det var d()et jag såg också, kan det vara som så att det är porträtt som borde hänga i Mariefred???

    SvaraRadera
  2. Vilken söt spermie! Men gammal och rostig, kunde ha blivit en fin liten Bernadotter annars...

    SvaraRadera
  3. Kunde blivit??
    Är det försent??

    SvaraRadera
  4. Ja, den är stendöd. Men snart börjar Bernadöttrarna yngla av sig, och han Carl Philip bidrar säkert också med pigga grodyngel. Så var inte orolig. Eller är det DET du är???

    SvaraRadera
  5. Ja inte är jag någon typ monarkist, snarare Mosebaskisk (!), men visst unnar jag dom att dom får tillfälle att yngla av sig :))

    SvaraRadera
  6. Mosebaskisk ska man va! :-)

    Unna dom tillfälle, absolut, men måste det bli barn?

    SvaraRadera
  7. Nej det kan ju lika gärna bli några grodyngel, och sen blir dom pussade och sen ...

    SvaraRadera
  8. Mycket enklare! En glasburk med vatten bara, åsså lite pussar :-)

    SvaraRadera
  9. från Tecken I Skyn som Joakim redigerar: En otrolig kunskap som inte ankademin vågar sin påg ....

    Kungadöme

    För över fem tusen år sedan infördes ett nytt styrelsesätt på jorden,
    kungadömet blev en förmedlande länk mellan gudasönerna och människan.
    Gudasönerna var förstås de rymdfarande folken från planeten Nibiru.
    Men situationen var lite mer komplicerad än så, gudarna hade nämligen
    tagit sig jordiska hustrur med följden att en hierarki nu var en
    realitet. Avkomlingarna till de blandade äktenskapen (och sporadiska
    relationerna) kallades för halvgudar och åtminstone de själva såg sig
    som lite förmer än människan.
    Även gudarna tycks ha premierat halvgudarna i de inledande valen av
    jordiska kungar.

    Gudarna drog sig allt mer tillbaka till sin egen planet och styret av
    jorden vilade nu helt på en rad ”upphöjda regenter”. Det ursprungliga
    syftet med kungadömet var säkert att låta halvgudarnas styrka och
    kunskaper komma folket till del. Emellertid uppstod snart konkurrens
    och maktstrukturer mellan olika kungariken. På jorden rådde ett
    veritabelt maktvakuum och bittra, långvariga strider blev följden.
    Människorna blev inblandade i krigen och de var alltid lojala mot sin
    aktuelle herre, vad annat skulle de göra? Då och då sändes emissarier
    ut från Nibiru för att ”tala krigsherrarna tillrätta”, utan resultat.

    I en bibelpassage (Luk 20:9) liknas kungarna/halvgudarna vid
    ”arrendatorer”; utvalda personer som har ett avtal att bruka någons
    jord. Dock är de fullkomligt ointresserade av att dela med sig av sin
    rikedom, svartsjukt bevakar de sina intressen och går raskt till
    attack mot alla som gör anspråk på egendomen. Vi måste skingra alla
    dimstråk och tvivel här; dessa arrendatorer är fortfarande närvarande
    och verksamma i vår värld. I stället för kungar kallar de sig nu
    oftare för presidenter, statsministrar, företagschefer och rådgivare.
    I hemliga sällskap och i slutna rum håller de troget varandra om
    ryggen.

    En alldeles sällsynt komplicerad situation har uppstått på jorden. En
    korrumperad elit, stödd av utomjordingar från Dracokonstellationen,
    gör sitt allra bästa för att decimera och utarma jordbefolkningen.
    Samtidigt har de långt gångna planer på att stå emot det oundvikliga
    besöket från Nibirus invånare, Anu, när den dagen kommer. Möjligen
    vill de att jordens invånare skall uppfatta Nibirus flygande farkoster
    som fienden. Hoppet är att Anu skall ge upp försöket att återuppliva
    kontakten med mänskligheten och dra sig tillbaka. Har eliten en chans
    mot ”Nibirus Örnar”? Nej, översittarnas tid är förbi!


    --
    Vi lever i en tid då den officiella versionen av verkligheten
    fortfarande är understödd av flertalet men där makthavarna hela tiden
    måste lappa och laga fasaden (så att den faktiska verkligheten inte
    blir uppenbar). Samtidigt lyser sanningens ljus allt starkare för var
    dag och vi kommer obevekligen till en punkt då det inte längre går
    att hålla liv i den gamla världsbilden. Då faller alla mentala
    strukturer av det vi trodde var sant,
    vilket även kan manifesteras i den fysiska världen så att olika
    infrastukturer faller samman. Men sammanbrottet
    av det gamla är upprinnelsen till något nytt, friskt och genuint.

    Sen kom bandybananerna, HIV71, mosebaskiska federationen, Barabron Von Gås och denn sista mokasinen..?

    to bee continued ...

    SvaraRadera