09 oktober 2006

Epistel 454 - Ett återseende

Mowitz mon frere.
Du dunkla sylta.
I grändernas stad.
Där slog tyskan.
Där slog jag mig ner.
Med min ensamhet.
En ensamhet vid namn Mörk.
Den var stor.
Den var mörk.
Den var kall.
Den var god.
Mon frere.
Då dök du upp.
Du resande från Bologna!
Gutår.
Slå dig ner.
Hur var resan.
Hur såg du Italien.
Många resor det blir.
Men ölen blir än fler.
Svalkom vår tunga.
Vi hinner knappt språkas.
Trevligt att råkas.
Då dyker upp.
Tvenne damer.
Slå er ner.
Förtälj oss om ert liv.
Basfioler ...
Vilket de gjorde.
Och.
Om jag ej lämnat Mowitz i tid.
Om timglaset ej fyllts.
Hade jag suttit där ännu!
Och vetat allt.
Om det jag inte ville veta!
Gutår och godnatt!
Gutår bod natt och dag.
Luckan ren stängd.
Luckan väl tillsluten.
Mowitz mon frere.
Du syltorna sylta.
Mon frere.
Man har väl ett hem!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar