"Officiellt fick hon bo i ett fint rum på andra våningen. Om familjen hade gäster var hon uppklädd och välkammad. Men när det var läggdags blev hon nerkörd i källaren.
- Jag sov i pannrummet, berättar hon, på en madrass på golvet. De låste alltid källardörren på kvällen, så jag var alldeles ensam där nere. Jag var vettskrämd och låg i mörkret och grät efter mamma och pappa ... Jag glömmer aldrig oljelukten och bruset från pannan.
Nu, drygt fyrtio år senare, har Karin fortfarande ont i ryggen. Hon bodde hos de våldsamma fosterföräldrarna i nio månader. Därefter var hon placerad på ett barnhem och i en annan fosterfamilj i ytterligare fyra år, och den tiden sammanfattar hon med tre ord:
- Strikt, hårt och kärlekslöst."
>> hela artikeln på DN.
Man kan tro att detta handlar om det gamla Sverige, men så är inte fallet. Ovanstående fall är från nutiden och det gör det om möjligt än mer fruktansvärt. Fruktansvärt att ett oskyddat och oskyldigt barn utsätts för sådant här våld. Fruktansvärt!! Och inte blir jag förvånad att förövaren, förgriparen i ovanstående fall är frireligös, det förvånar kanske en del, men inte undertecknad!! Tyvärr!!
Tyvärr!
Kom till mig sa Jesus, men det vore bättre att dom gick till han Lind i Kramfors, för han finns i alla fall. Jag har inte hört hans röst, men jag vet en som gjort det!!
Andra bloggar om: aktuellt, vanvård, fosterbarn
Nutid och nutid, 1965 var det väl i alla fall?
SvaraRaderaEftersom jag levde då 1965 och hade hälsan tycker iaf jag att det är nutiden!!
SvaraRaderaDessutom visar det ju sig att vissa av fallen har skett på 1980-talet, men det är ju en smaksak, det otäcka är ju att det har hänt!!
Huvva huvva!! :((
SvaraRaderaHuvva, huvva, huvva :(((
SvaraRadera